Är det fult att råda någon att skärpa sig?

Ryck upp dig!

Oftast uppfattas den uppmaningen som att man gjort någonting fel och är sämre än andra, vi har visserligen olika påbrå, skolunderbyggnad, kanske någon form av funktionsnedsättning o.s.v., men under ytan är vi alla lika - alla har egentligen samma förutsättningar.

• Ryck upp dig!
• Vaddå ryck upp dig, mitt öde har bestämt att jag är alkis så det är kört för min del.
• Visst, jag tror också på ödet, men det gör nog inget om man ger det en knuff i ryggen ibland – börja med att tro på dig själv oavsett vad ödet trodde sig ha bestämt - det är en form av att rycka upp sig enligt mitt sätt att se saken. Många förknippar uttrycket "ryck upp dig" med någon slags moralkaka, att t.ex. drogberoende skulle tyda på dålig karaktär etc. Det anser inte jag, alkoholism t.ex. är inte ett tecken på taskig moral, det är en sjukdom, en livslång sjukdom som man aldrig kan bli av med, men man kan bli symtomfri genom att låta bli alkohol. Gör man det så är det en form av att "rycka upp sig".

• Jaha, det låter ju enkelt men hur knuffar man?

- Det spelar egentligen ingen roll hur man knuffar, huvudsaken är att man knuffar för ger man ödet en knuff så kommer det av sig och det gör det lättare att hantera sina problem.

Om du får uppmaningen "ryck upp dig" ska du inte se det som något negativt utan som en önskan om att du ska göra något åt ditt beroende.

När min dåvarande flickvän sa åt mig att jag drack för mycket och att jag borde skärpa mig blev jag först förbannad men insåg sen att hon egentligen var orolig för min hälsa. Jag hade vid ett par tidigare tillfällen försökt att minska mitt alkoholintag vilket resulterat i att jag efter några veckors total avhållsamhet börjat dricka, visserligen bara lite grann, men det ledde till att jag efter bara några veckor konsumerade lika mycket som tidigare. Nytt försök, men denna gång så att min nykterhet skulle fortsätta. Frågan var bara hur?

Med hjälp av en socialsekreterare på Norrmalms stadsdelsförvaltning fick jag tillbringa en tid på ett behandlingshem och där fick jag kontakt med Sällskapet Länkarna Mariedal. Efter min vistelse på behandlingshemmet hade jag bestämt mig för att besöka dem. På bussen dit funderade jag inte särskilt mycket på mitt första möte med dem och allt kändes bra. Efter en kort promenad från busshållplatsen kom jag fram till Länkarna. I och för sig var det nerförsbacke från gatan ner till Länklokalen men för mig kändes det som uppförsbacke, jag kom bara fram till backen där jag blev stående och tvekande – vågade jag verkligen att gå ner? Efter att jag tvekat en stund började jag gå tillbaka mot busshållplatsen. När jag kommit några hundra meter stannade jag och tänkte – "Skärp dig" det är ju inget farligt, antingen blir det bra eller också blir det helt fel – prova, du har ju inget att förlora. Vände på klacken. Nerförsbacken tog emot, men jag hade ju bestämt mig, varför tveka? Mitt i backen stannade jag igen och började fundera – kommer de med en massa obehagliga frågor, blir det schemalagd terapi eller något annat som jag inte gillar? Slog bort de tankarna och knatade vidare nerför backen. Framme vid dörren började jag tveka lite grann men slutligen klev jag in genom dörren och möttes av ett 10-tal personer, både män och kvinnor i olika åldrar som hälsade mig välkommen. Jag berättade vad jag heter och varför jag besöker dem. De berättade om Länkrörelsen och tyckte att jag skulle besöka dem regelbundet under en tid så att jag fick möjlighet att se om jag trivdes med dem och att de fick veta lite mer om vem jag är. Dagen därpå besökte jag Mariedal igen, ingen tvekan i backen – nåja, lite grann om jag ska vara ärlig, samma personer + några nya ansikten träffade jag den här gången. Den här gången blev många gånger och jag kände mig hemma. Jag blev begåvad med ett exemplar av programmet "Länkarnas 7-punkter" som är grundläggande för Länkverksamheten och är till för att uppnå nykterhet och behålla den. Det samt samvaron med de andra gjorde min väg till bestående nykterhet mycket enklare. Förutom 7-punktsprogrammet och allt skriftligt material om beroende man fick tillgång till var det all den erfarenhet som Sällskapets medlemmar hade från sitt tidigare beroende - det i kombination med de 7-punkterna hjälpte mig att uppnå stabil nykterhet. Inga krav förutom att vara nykter ställdes, allt annat var frivilligt. Större del dagarna ägnade vi åt att umgås och göra olika saker tillsammans under nyktra förhållanden så mitt beslut att besöka dem var onekligen ett mycket bra beslut.

För mig betyder "Skärp dig" omtanke, omtanke om person och dennes hälsa.

Mitt råd för att hantera ditt beslut att bli nykter på ett vettigt sätt är att gå med i en nykterhetsförening som t.ex. Länkarna som har Sällskap i hela landet, det innebär att var du än bor så finns ett Länksällskap i din närhet - de hittar du på Länkarnas Riksförbunds hemsida: www.rikslankarna.se. Hos ett Länksällskap får du stöd och hjälp av personer som själva varit i samma situation som du, m.a.o. människor som har egna erfarenheter av missbruk och därmed vet hur verkligheten ser ut för en missbrukare.

Så varför skulle man inte kunna ge andra rådet "ryck upp dig"? Varför är det så helig mark? Alla som möter människor med drogproblem borde sträcka ut handen och säga: Jag tror på Dig, Du kan, jag vet att Du kan, Ryck upp Dig, Du är inte värdelös. Att tro på sig själv är en bra början till ett nyktert och bra liv.

Nej, ge i all välmening rådet "ryck upp Dig".

Peter von Rothstein

Solnalänkarna

Nykter och balanserad