Är din socialsekreterare en skitstövel?

Jag fick reda på att mina problem med tår och handleder berodde på gikt. I samband med att min gikt skulle utredas skulle jag genomgå njurröntgen. När jag berättade detta för mina goda vänner och arbetskamrater reagerade de i princip likadant allihop:

• Oj,oj,oj! Njurröntgen, jag har hört att det är mycket obehagligt och smärtsamt.

Jag tänkte att det låter inte alls bra och funderade på att säga nej, men eftersom det var doktorn som hade sagt att jag skulle göra njurröntgen kände jag mig tvingad att stå ut med obehaget. Ju närmare den dagen kom när jag skulle genomgå röntgen ju nervösare blev jag. I väntrummet på sjukhuset var jag heldarrig. Efter att njurröntgen genomförts kunde jag bara konstatera att jag oroat mig helt i onödan, hela proceduren var helt smärtfri och inte obehaglig på något vis. Med hjälp av den information denna röntgen gav läkarna kunde de medicinera korrekt. Det här var 30 år sedan och jag är efter att jag fått hjälp med rätt åtgärder helt fri från gikten.

Detta visar att man nog inte ska tro på allt som andra säger.

Jag hade druckit alkohol under s.k. sociala former sedan ungdomen och aldrig upplevt några problem över huvud taget. Man kan ha många teorier om varför, men jag började umgås med personer som drack både gärna och ofta.

När jag var aktiv alkoholist fick jag veta av mina dåvarande "vänner" att de såg sina socialsekreterare som jobbiga att ha att göra med; "snokande poliser", "bara krav",

Ingen i min omgivning kunde väl tidigare tro att jag var i behov av någon form av hjälp men min ökande alkoholkonsumtion gjorde att jag kom i kontakt med en socialsekreterare på Norrmalms stadsdelsförvaltning.

Vill man äta frukost trots att kylskåpet är tomt så måste man skaffa råvarorna till måltiden och stå ut med besväret skaffa ingredienserna. Vill man bli nykter men inte vet hur får man be om hjälp och stå ut med det man kanske upplever som besvär. Om man tar emot den hjälp som erbjuds och inser att man måste göra vissa saker själv för att uppnå sina mål så lyckas man oftast.

När jag själv skulle komma tillrätta med min nykterhet kom jag i kontakt med en socialsekreterare som skulle hjälpa mig. Han ordnade så att jag kom till ett behandlingshem. Efter behandlingshemmet blev jag beordrad att regelbundet lämna blodprov och pissprov – onödigt och besvärligt tyckte jag, jag var ju nykter!

Mina s.k. kamrater ansåg att min socialsekreterare uppenbarligen var en skitstövel som enbart var ute för att jävlas. Själv ansåg jag att min nykterhet kändes jättebra och stod ut med eftersläckningsarbetet, hoppsan, efterläkningsarbetet ska det vara.

När jag varit nykter ett tag insåg jag det var väldigt viktigt att upprätthålla min nykterhet och att den efterbehandling som kan tyckas vara onödig och besvärlig enbart varit en del i processen att hjälpa mig. Jag insåg också att min socialsekreterare inte alls är en skitstövel som mina s.k. kamrater sa utan att han enbart hade hjälpt mig. Jag trivdes mycket, mycket bra med min nya nyktra tillvaro, så bra att jag gärna ville upprätthålla den. I verkligheten var min socialsekreterare uppenbarligen ingen skitstövel! Snarare tvärtom!

För att underlätta att fortsätta vara nykter tänkte jag att det kanske vore bra att umgås med andra nyktra personer, inga rabiata nykterhetsivrare utan människor som tidigare druckit men nu håller sig nyktra. Så jag besökte ett antal olika nykterhetsorganisationer för att se om det var någonting för mig. På det behandlingshem jag varit på hade en kille tipsat mig om Länkarna så jag besökte ett av deras Sällskap. Det Sällskap jag besökte var mest inriktat på den sociala biten men hade också olika gruppmöten som man kunde delta i om man ville samt en uppsjö tryckt material om alkohol och annat kemiskt missbruk. De flesta av deras medlemmar är f.d. missbrukare och några av dem är stödlänkar – personer som anser att Länkrörelsens arbete att hjälpa missbrukare är oerhört viktigt. Dessutom var det öppet alla dagar i veckan. Jämfört med andra jag besökt verkade det här något för mig så jag blev provmedlem vilket innebar att jag alltid var välkommen till dem närhelst jag ville. Jag besökte dem regelbundet och upptäckte ganska snart att det här passade mig alldeles utmärkt, fick många nya nyktra vänner och nykter trevlig vardag (ja helgerna också naturligtvis). Det var faktiskt min socialsekreterare som ursprungligen hjälpte mig att uppnå detta så han var absolut ingen skitstövel.

Det här var nästan 20 år sedan och jag är fortfarande nykter och har trevligt.

Peter von Rothstein

Solnalänkarna

Nykter och balanserad