Tvättinrättningen

I min ungdomliga yra fick jag en idé om att starta en tvättinrättning.

Min dåvarande fru var från en ort i Nordnorge. På orten fanns ingen sådan inrättning men det skulle jag råda bot för.

Vi bodde då i Grängesberg, där jag också arbetade. Jag slutade mitt jobb som murarhantlangare, köpte en tvättmaskin, en balja med armar inuti, och en vevanordning.

Detta var år 1948.

Orten heter Rognan och ligger längst inne i Saltfjorden. ca. 15 mil från Bodö, en stad där bl.a. polet (systembolaget) ligger. På Rognan fick man heller inte köpa öl utan man fick åka till Fauske, ca. fyra mil.

På Rognan kunde man köpa hembränt, dunder och hårvatten samt pottaska.

Vi bodde hos min frus föräldrar och det gjorde hennes syskon också. Vi bodde tio vuxna i tre rum och kök!!!

Fyra gifta par och bröder som var ogifta.

Vi fick hyra en del av en källare hos grannen och jag målade ett plakat: "ROGNANS TVÄTT OCH RENS".

Det blev ingen lysande affär.

På en liten ort på den tiden fick nog inte husmödrarna lov av sina män att lämna bort kläder för tvätt.

Tvätta skulle kvinnorna göra själva. Dessutom skämdes de kanske för att lämna bort, till andra, så personliga saker som kläder. Speciellt underkläder.

Vi tvättade i huvudsak för familjen, och det blev man inte fet på.

På orten fanns dock ett litet skeppsvarv. Bl.a. reparerade de mindre fiskebåtar. Och de anställda där, kom med sina, av olja indränkta arbetskläder, som det var omöjligt att få rena.

I stället var det vi ( min hustru och jag) som blev skitiga, för att inte tala om vår handdrivna tvättmaskin, som det tog dagar att rengöra efteråt.

Emellertid, på Saltfjället byggdes det ett stort turisthotell. De sökte hjälp med tvätten.

Jag kontaktade hotellet och lade ut texten om vår moderna tvättinrättning på Rognan och fick jobbet!!!

Men det blev ett helvete.

Stora högar av lakan, handdukar, kuddvar och påslakan. Och vår lilla handdrivna maskin! Och inga torkmöjligheter!!

Vi fick hänga ut tvätten i vinterkylan. Det var 10 till 15 grader kallt och ibland full storm.

Det hände att vi fick gå runt på åkrar och i skogen för att leta rätt på persedlar, som hade blåst av sträcken och de var stelfrusna - de liknade klippfisk.

Vid ett tillfälle hade några påslakan fastnat i grenar, med revor som följd. Som tur var så var revorna bara 10-15 cm från den slutna ändan så jag klippte bort den biten och sydde ihop ändan igen. Påslakanet blev bara lite kortare.

Vid ett annat tillfälle, när de kom med bilen för att hämta tvätten, så hade chauffören glömt att låsa bakdörrarna på pickupen och när han gjorde en rivstart, föll halva lasset av och ner i skiten, så det blev att tvätta en gång till.

Sen tog det slut med turisthotellet, de klagade över att tvätten inte var tillräcklig torr. Det tar för lång tid att torka tvätt i sträng kyla.

Under tiden som tvättrulljansen pågick söp jag naturligtvis, så om rätt skall vara rätt, så var det min fru och grannfrun som drog det tyngsta lasset. Jag jobbade lite då och då men jag hade ju träffat suparkompisar, så jag spelade lite direktör ihop med dem.

Vi hade alltid dunder och pottaska stående under " rening ". Dunder fick man köpa på rekvisition från polisen och eftersom jag även hade kemtvätt (?) kunde jag skaffa nästan hur mycket som helst. Så jag var populär.

Det enda som blev kemtvättat var supargänget! En i gänget ansåg vi var alkoholist för han drack även hårvatten, vi drack ju bara dunder, och det var ju en jävla skillnad!!!!!

Ortens två frisörer hade fått förbud att sälja hårvatten till honom!!!! Men han hade kompisar som köpte.

Vid ett tillfälle var han illa ute. Av någon anledning fick han ingen till att köpa åt sig. Men, alkoholister är ju suveräna till att hitta lösningar. Det var så att Nordlandsbanan höll på att byggas och den hade nått till en ort som låg ca. tre mil från Rognan.

När det kom folk söderifrån brukade de ta buss eller taxi vidare. Detta utnyttjade vår vän. Han ringde först till taxi på Rognan och låtsas vara en resenär från Oslo och beställer en taxi till denna järnvägsstationen. Sen går han in på taxi och frågar om de har någon resa till orten ifråga. Ja det har de. Och, eftersom han är välkänd och omtyckt av de flesta, så får han åka med.

Framme på orten går han och köper sitt hårvatten och börjar vandringen tillbaka mot Rognan, men han behöver inte gå så värst långt, förrän "hans" taxi kommer och han får lift till Rognan igen.

Vad taxiföraren sa om folk som beställde skjuts och inte dök upp lämpar sig inte i tryck. Han fick i alla fall sitt hårvatten. Enkelt eller hur?

Mitt tvätteriäventyr ebbade så småningom ut och jag flyttade till Oslo där jag fick jobb som lastbilsförare.

Vi bodde då på en ort som heter Nittedal ( känt för Bente Skari). Det hade regnat kraftigt i en period, så en kväll kom hyresvärden och frågade om jag kunde köra ett lass sand. De skulle reparera ett ras på en väg och eftersom jag fick ta med lastbilen hem på kvällarna, kunde jag ju hjälpa till. Jag skulle få bra betalt.

Jag fick med mig två man, som skulle lasta och lossa och visa vägen.

Då vi kom fram till sandtaget gick gubbarna direkt in i en arbetsbod och jag följde naturligtvis med. De skulle ha sig en " kask " innan de började jobba. Jag blev också bjuden. De halar då fram en liter - dunder!!!

När flaskan var tom och vi var på örat, lastades lite sand på flaket, och jag körde, som i en dimma, till rasplatsen, men hur det blev reparerat vet jag inte. Det var tydligen inte bara i Nordnorge som det dracks dunder. Detta var ju i Oslo.

Men, eftersom det var hopplöst att lösa bostadsfrågan flyttade jag tillbaks till Sverige igen.

Både min fru och jag fick jobb på ett garnfärgeri i Göteborg och tro mig eller inte, så hade jag även där fri tillgång till dunder eftersom det användes i produktionen!!!

Efter att ha genomgått en teknisk utbildning fick jag jobb på en ingenjörsbyrå. De hade många uppdrag inom pappersindustrin. Jag jobbade på Munkedals pappersfabrik. Första dagen där upptäckte jag att de använde råsprit ( en biprodukt i tillverkningen) till stencilapparaterna). Oh herre gud………..

Men jag var i alla fall inte alkoholist för jag drack ju inte hårvatten!!!!!!

Men som jag ser det : allt som du gör - även det som är dåligt är utvecklande.

Kjell Åraas

Nykter och balanserad